Trots att Måsvingen var en av sin tids mest kapabla sportbilar, hade den några svaga sidor. Dörrarna gjorde att den var svår att kliva in i, speciellt med tanke på att kunderna oftast var välbeställda äldre herrar med mer rondör än akrobatiska färdigheter. Väl på plats var ventilationen undermålig, eftersom dörrkonstruktionen inte tillät öppningsbara sidofönster. Den dubbelledade pendelaxeln gjorde bilen svårkörd, med kraftig överstyrning som resultat, och trumbromsarna höll inte måttet för en bil med 300 SL:s prestanda. Detta åtgärdades dock när efterträdaren 300 SL Roadster presenterades 1957. Med en öppen kaross kunde ingen längre klaga på ventilationen och bilen var nu försedd med konventionella dörrar. Bakvagnen hade nu en enkelledad pendelaxel som gav mer lättförutsedda vägegenskaper. Däremot dröjde det till mars 1961 innan bilen fick effektivare skivbromsar. Just vårat exemplar såldes på export till Tyskland.

Mellan februari 1957 och februari 1963 byggdes 1 858 exemplar.